Jennifer Björnler tilldelas stipendium
Umeå IK FF.s junior Jennifer Björnler är inte bara fotbollsspelare. Hon är faktiskt även domare och har nyligen tilldelats årets KIWA-stipendium. Kiwa Inspecta är en officiell Partner till Svenska Fotbollförbundet och varje år delas det ut två stipendier. Stipendiaterna ska vara lovande domare i distriktet. En kvinnlig och en manlig domare utses. Vinnarna ska kännetecknas av förmågan av god kamratanda och att vara ett föredöme för såväl SvFF.s domarkår som för Kiwa Inspecta. Stipendiet är på 15.000 SEK och delas ut på fotbollsgalan den 12 november.
Grattis Jennifer! Hur känns det att få ta emot detta pris?
– Det känns verkligen helt fantastiskt. Jag är så oerhört tacksam och givetvis väldigt glad. Jag måste medge att det känns lite overkligt. Detta är ett väldigt ärofyllt pris enligt mig, så det känns väldigt speciellt att bli tilldelad detta. Blotta tanken på att jag faktiskt till att börja med blev nominerad till detta gör mig tacksam, det visar på att jag har domarkollegor och vänner som verkligen tror på mig som person och mitt domarskap.
Hur kommer det sig att du började som domare? Vad är det i domarrollen som du tycker är kul?
– 2016 utbildades jag till distriktsdomare. Faktum är att även min mamma valde att söka till grundutbildningen samma år. Till att börja med var det det hon som tog initiativet, som kom med förslaget att bli fotbollsdomare. Givetvis tog jag inte endast beslutet på grund av att hon ville det, hon snarare informerade mig om om att möjligheten fanns för oss två. Därefter valde jag att gå utbildningen och således börja döma – av flera olika anledningar faktiskt. Till att börja med ansåg jag att det skulle vara ett exemplariskt komplement till mitt eget fotbollsutövande. Ännu en av de största faktorerna till att jag började döma var att jag upplevde yrket som väldigt socialt. Några vänner till mig som redan var distriktsdomare talade om den fantastiska gemenskapen, vilket lockade enormt. Jag blev utan tvekan inte besviken kan jag säga!
Det jag uppskattar allra mest som fotbollsdomare är i sin enkelhet att jag sannerligen får göra skillnad. Domaren har en enormt viktig roll enligt mig. Utan domare = ingen fotboll. Det absolut viktigaste i detta avseende handlar om att jag som fotbollsdomare har möjligheten att göra enorm skillnad genom att lära spelare, tränare och publik hur vi ska bete oss i allmänhet mot varandra – det vill säga både på och utanför planen. Ömsesidig respekt är ett ord jag starkt profilerar mig med. Jag ser det som en stor ära att kunna ha den möjligheten som fotbollsdomare – givetvis skulle jag aldrig tacka nej till något sådant. Jag anser utan tvekan att fotbollsrörelsen i Sverige är storskalig och har en stor samt betydande påverkan på vårt svenska samhälle. Det är således viktigt att sannerligen ta vara på det verktyget och göra något bra – vilket jag som fotbollsdomare alltså har möjlighet till.
Hur funkar det att både spela fotboll och att vara domare?
– Hittills har det fungerat hur bra som helst(!). Fotbollen är ju trots allt sporten jag brinner för, och att få både spela och döma gör ju att jag på et varierat sätt kan hålla på med fotboll i väldigt stor utsträckning vilket bara är jätteroligt enligt mig. Som tidigare nämnt har dömandet varit ett exemplariskt komplement till fotbollen. Jag vågar nog påstå att jag blivit en bättre fotbollsspelare på grund av mitt dömande och likaså har dömandet utvecklats i rask takt tack vare mitt fotbollsutövande.
Givetvis har kombineringen av att spela fotboll respektive att vara domare resulterat i ett hektiskt schema – precis så som jag vill ha det! Jag behöver bara vara noga med att inte överanstränga mig fysiskt och/eller psykiskt, men det har inte varit några större problem denna säsong. På grund av detta kommer jag definitivt fortsätta att kombinera dessa saker ett bra tag framöver.
Nu blir det fotbollsgalan för dig i november.
– Det känns helt overkligt faktiskt. Wow! Det är såklart mäktigt och en enorm upplevelse. Jag har tidigare suttit fastklistrad framför tv:n under fotbollsgalen och drömt om att så småningom ta mig dit, och det har jag nu lyckats med. Lyckan är total. Jag tror dock att det kommer kännas konstigt att gå upp på samma scen och ta emot pris såsom landets bästa fotbollsspelare också kommer göra samma kväll. Det kommer vara ett minne för livet, och för det är jag evigt tacksam, avslutar Jennifer Björnler.